Ohsabanans historia

1907-1910 anlades en järnväg från Ohs bruk till Bor för att frakta gods. Idag finns inga originalbyggen från 1880-talet kvar förutom stenmagasinet som nu är museum.

Ohs bruk byggdes ursprungligen som järnbruk på 1660-talet av holländaren Christian Hempel. Christian anlade bruket med stångjärnshammare och masugn. Malmen togs från sjöar och myrar i omgivningen och kol från skogarna i närheten. Godset exporterades sedan ut i Europa via hanmen i Karlshamn. Tågets smala spårvidd på 600mm inspirerades av den franska industrimannen och politikern Paul Décauville på världsutställningen 1889 i Paris. 

I slutet av 1700-talet avtogs verksamheten och 1819 såldes det på exekutiv auktion till Lessebo bruks grundare, Johan Lorenz Aschan. Johan dök upp på auktionen som en luffare för att få bruket till ett billigare pris. 1830 övertog Johans som Nils Nilsson Aschan och bruket blomstrade sedan. Masugnen gick dygnet runt med ett dagskift på 13 timmar och ett nattskift på 11 timmar.

Nils var tuff och införde den s.k. "Ohsatiden", då alla klockor skulle gå en halvtimme före. Nu exporterade man godset via Jönköping och Göta kanal.

I mitten av 1800-talet minskade lönsamheten i de svenska bruken och 1867 lades järnbruket ned. 1893-94 byggdes bruket om till sulfitindustri och då var redan masugnen borttagen.

Man producerade ca 3000 ton massa per år och anlade järnvägen till Bor för att säkra transporten.